ål

Synonymer till ål

Ordlistorna anger inga synonymer för ål.

Varifrån kommer ål?

1. ål (fisk), Var. rer. 1538, fsv. āl = isl. áll, da. aal, mlty., fhty. âl (ty. aal), ags. ǽl (eng. eel), av germ. *ǣla-. Av omstritt o. alltjämt ovisst ursprung. En samindoeur. beteckning för ålen avspeglas i de formellt delvis dunkla lat. anguilla, grek. énkhelys, litau. ungurỹs osv., där man med rätta funnit (f. ö. i enskildheter oklara) anknytningar till de ieur. orden för 'orm', lat. anguis (= mir. -ung i escung, egentl.: träskorm, sedan: ål), grek. ékhis osv. Något samband mellan denna ordgrupp o. det samgerm. ordet för ål, *ǣla-, kan antagas endast under den mycket osannolika förutsättningen, att det germ. namnet, med Hirt IF 22: 67 f., står i avljudsförh. till -el- i grek. énkhelys (osv.), jfr även isl. fiskn. ǫlunn = ty. alant (Cyprinus cephalus); alltså en sammans. av samma slag som ty. adler, örn (se d. o.). F. ö. har ål bl. a., om ock med tvekan, sammanförts med ål 5. Litter. t. ex. hos Falk-Torp s. 1428, Olson Appell, sbst. s. 108. — Jfr följ. o. ålkussa. — Ålen räknas hos Homerus icke till fiskarna, o. i vissa trakter av norra Ryssland ätes den ej av allmogen, utan betraktas som ett slags orm, en uppfattning som även avspeglas i ovan anförda ord o. för övrigt gör den av H. Schröder ZfdA 42: 63 framställda härledningen av ie. *ēdlo-, till äta, alltså: den ätbara (fisken), högst osannolik. Härmed sammanhänga möjl. delvis de många dial. sammans. med -ål i betyd. 'orm', särsk. 'huggorm', t. ex. sv. dial. back- (da. bakke-), busk- (= da.), landål, da. dial. hede-, stubaal, no. lyngaal, isl. lautar áll o. lyngáll (som kenningar i poesi), vilka dock i regel äro att betrakta som eufemistiska omskrivningar (noaord); se andra liknande ex. under orm o. jfr E. Noreen Stud. i fvnord. diktning s. 13 samt f. ö. under björn, ekorre, Jöns (jösse), lindare, locke, nalle, padda, skata, spindel 1, sutare, tossa 2, varg, vessla.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.