ånger

Synonymer till ånger

• samvetskval

Varifrån kommer ånger?

ånger, i ä. nsv. ofta även: sorg el. vrede, fsv. anger m. o. n., trångmål, ångest, ånger, förtrytelse = isl. angr m., förtret, bedrövelse, da. anger, ånger, i ä. da. även: sorg, bekymmer, betryck (eng. anger är lån från nord. spr.), ett speciellt nordiskt ord; liksom adj. sv. dial., ä. sv. ånger, ängslig, sorgsen (t. ex. Bellman, Lenngren), fsv. anger, av germ. *angra- el. också av en germ. s-stam *angaz, motsvar. lat. angor (genit. -ōris), ångest, beklämning, (strupens) sammantryckande, sanskr. aṅhas n., trångmål; till ieur. angh, (vara) trång, i sanskr. aṅhu-, trång = germ. *angwu-(-ia-) i finska lånordet ankea, trång, got. aggwus, fsax., fhty. engi (ty. enge), ags. enge, isl. øngr, no. ang, sv. dial. ång ds. (se änga o. ängsla), med samma deklinationsövergång som i t. ex. söt, jfr även t. ex. fast, tunn; f. ö. besl. med lat. ango, snör samman, angustus, trång, fir. cum-ang, trångmål, nöd, fslav. ązŭkŭ trång, litau. ãnksztas osv.; jfr ångest, ångse. Alltså egentl.: trångmål. Härtill avledn. ångra, se d. o. — Ordet har i betyd. 'ånger' undanträngt (dial.) ider osv., där betyd. 'ånger' är ursprunglig; jfr även ruelse. — Ångerköpt, egentl.: ångrande ett köp, såsom Bureus o. 1600, redan åtm. under 1700-t.:s första årtionden även i utvidgad anv., jfr ä. nsv. (dial.) ångerk(i)öpsen 1723 (Växiö; bildat som ledsen osv.), till ä. nsv. ångerköp 1623 osv., Lind 1749. Jfr ä. nsv. o. sv. dial. ångerbytt, y. fsv. angerbytter, som ångrar ett byte, ångerköpt.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.