Synonymer till öde
Motsatsord till öde
Exempelmeningar
- Efter flytten stod huset öde i flera månader.
- Gatan var helt öde när vi kom hem sent på kvällen.
- Han kände sig öde och ensam efter att vännerna flyttat.
Varifrån kommer öde?
2. öde, sbst., en speciellt svensk bildning, egentl. till neutr. av fsv. adj. ödhin, beskärd, bestämd (såsom öde); denna neutralform ödhit har uppfattats som best. form av ett neutralt sbst. (såsom i linne, ylle); se Schagerström Ark. 1: 33 f. Jfr fsv.: är henne nokot got ödhit eller skapat med Messenius 1612: then olycka war them ödhe, där ordet dock ännu ej har substantivisk karaktär. Neutralformen ödet kvarlever i sv. dial. de är väl så ö(d)et, dvs. av ödet bestämt. Fsv. adj. ödhin, ä. nsv. öden (ännu o. 1620), sv. dial. öen (även ödd) = isl. auðinn, no. auden, fsax. ôdan, ags. éaden, vartill avledn. fsv. ödhna, öde, lycka = isl. auðna; jfr fsv. ödhnolagh, öde (ännu t. ex. Lind: ödnalag). Av samma stam som fsv. öþer (ödh) m., egendom, rikedom, lycka (kvar i den historiska termen Uppsala öd) = isl. auðr, fsax. ôd, fhty. -ôt, ags. éad; jfr got. audags, salig, egentl.: lycklig (jfr till betyd. under salig), isl. auðigr, rik (finska lånordet autnas, lycklig, rik), ävensom namnen på Ed-. — Fsax. ôd, fhty. ôl, egendom, ingår i ty. allod o. mlat. allodium, till al-, hel, all, varifrån sv. allod, odaljord o. d., med adj. allodial. — Nybildningen öde har i sv. undanträngt den allm. nord. beteckningen ä. nsv. skepne t. ex. Verelius 1691, fsv. skæpna = isl. skepna, da. skæbne (jfr skepnad). I isl. även rǫk (se Ragnarök). Mera allmänna germ. ord för 'öde' äro annars 1. isl. ørlǫg, fhty. urlag, ags. orlæg (till ur 4 o. lag, lägga), jfr fsv. skæpnolagh o. det ovan nämnda ödhnolagh, ödets lag, öde; o. 2. fsax. wurth, fhty. wurt, ags. wyrd, isl. urðr (i betyd. 'död', se F. Jónsson Lex. poet.) = Urðr, en av nornorna (se norna); till varda, dock enl. somliga till roten u̯ert i den speciella betyd. 'spinna'; jfr ty. wirtel, sländtrissa (som dock av somliga forskare anses vara ett romanskt lån), sanskr. vartulā ds. Dessutom ofta betecknat med ord för 'del', 'lott', såsom ännu i sv. o. särsk. i dial.; jfr grek. moĩra (av *mori̯-) : méros, del; el. med ord för 'anordna, skicka' t. ex. skickelse, ty. schicksal.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.