öken

Synonymer till öken

Ordlistorna anger inga synonymer för öken.

Varifrån kommer öken?

öken, även uttalat öcken, y. fsv. ökn, väl (trots det av Noreen Aschw. gr. § 308. 2 anm. 3 med tvekan framställda alternativa förslaget) av ä. öþkn f. o. n. = ä. da. øthken (da. ørken; jfr med avs. på ljudutvecklingen Örkelljunga nedan ävensom burk o. fsv. budhker o. ä. sv. mark o. fsv. maþker, se mask); till germ. stammen auþ- i öde, adj. Bildningen bör väl jämföras med isl. helkn, hølkn n., ofruktbar o. stenig mark, av *hallukīna- till hall 1. Ä. da. øthk är en subtraktionsbildning till øthken av samma slag som drott av drotten osv. Se f. ö. adj. öde. — Ordet ingår i det vanliga ortn. Ökna (av den fsv. plur., såsom Dala, Ruda, Skoga osv.), Öknebo (se d. o.) m. fl. o. uppträder med yngre sydskandin. r i ortn. Örkelljunga Skåne, 1510: Örkliunge, 1518: Örknelyng, av fsv. Ödknaliung; Örken, skog mellan Skå. o. Hall.; Örkene, sn i Ö. Göinge hd Skå., förr: Konings Öthken, dvs. den konungen av Danmark tillhörande obygden; möjl. också sjön. Örken Smål., förr även Örknen (kanske dock till ör; se närmare förf. Sjön. 1: 806); jfr Kragereds örk, dvs. skog, Hall. — En ungefär likbetydande nordisk bildning är fsv. ödhn f., ödemark, isl. auðn f. (o. n.), ödeläggelse, men även: obygd (jfr ortn. Önna, bildat som Ökna ovan) — fhty. ôdîn, öde tillstånd, öken, av germ. *auþīni-, egentl. verbal-sbst. till vb. öda, om vilket se under adj. öde. — Jfr även ödemark, fsv. öþemark = isl. eyðimǫrk. — Ty. wüste representerar en allmän kontinental-germ. ordgrupp med samma betyd.: fhty. wuostî, ävensom fsax. wôstunnia, fhty. wuostinna (ty. wüstenei), av ie. *u̯āst- i lat. vāstus, öde. — I eng. i stället wilderness (till vild) o. det romanska desert = fra. désert (utan motsvar. i det klass, lat.; till stammen i serie). — Ett grek. ord för 'öken' o. d., (h)érēmos m. m., ingår i eremit.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.