Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

abborre

Vad betyder abborre?

En vanlig sötvattensfisk med randiga sidor och taggiga ryggfenor, som lever i sjöar och vattendrag; används även om ett sötvattensfiske.

Synonymer till abborre

Ordlistorna anger inga synonymer för abborre.

Exempelmeningar

  • Pappa fångade en abborre i sjön när vi var ute och fiskade i fredags.
  • Abborren har mörka tvärränder på sidorna och två ryggfenor, varav den främre är taggig.
  • Vi grillade den färska abborren med citron och dill till middag.

Varifrån kommer abborre?

Lånord från grekiska enligt Hellquist.

abborre, fsv. aborre, 1506, äldre: aghborre = fda. agborre, da. aborre, no. aaborr(e); ett speciellt nordiskt ord; av den indoeur. roten ak, vara vass (i agn 1, ax, egg; jfr akrobat), o. vidare borre, av germ. *burzan (se d. o., jfr borste); besl. med ty. barsch (av bars), abborre; efter den skarptandade ryggfenan; jfr likn. betyd. hos gärs. — Ordets första led hör däremot icke, såsom ej sällan antagits, till sbst. å, fsv. ā = lat. aqua, vatten osv. (den norska formen med aa- kräver sin särskilda förklaring); jfr framförallt mhty. ag, som ensamt betyder 'abborre', egentl.: spetsigt föremål = växtn. ag; se senast Lidén Festskr. t. K. F. Johansson s. 108 f. — Om det möjl. avlägset besl. ryska ókuń, abborre, se Agrell Balto-slav. lautstud. s. 49 (1919); om finska ahven ds. se litteraturen hos Setälä Finn.-ugr. Forsch. 13: 354. — Gemensamma beteckningar å fiskar (o. fiskredskap) för större delar av det indoeur. språkområdet saknas i allmänhet; jfr under fisk. Om lat. perca, abborre, av grek. pérkē, egentl.: den spräckliga, se fjärsing, färna o. forell.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.