att

Synonymer till att

Ordlistorna anger inga synonymer för att.

Varifrån kommer att?

2. att, konj., fsv. at (jämte æt, ad(h); om æt se nedan o. om d(h) se föreg.) = isl., no., da.; för de nordiska språken egendomlig form. Egentl. neutr. av ett demonstrativt pronomen, liksom sv. det, ty. dass, eng. that; f. ö. av omstridd härledning. Snarast ej att skilja från fsv. þat, þæt (sv. det), ty. dass, eng. that, i det att þ (ð) av vissa anledningar bortfallit (jfr konj. än, möjl. = ty. denn, dann, eng. than); se bl. a. Kock Ark. 11: 117 f. Enl. somliga dock av en form motsv. got. þatei, att, emedan m. m. (av þat- o. ei, att m. m., väl egentl. en gammal kasusform till en pronominalstam). Man har också tänkt sig ett germ. *jata, jfr sanskr. yad, neutr. till ya-, vilken (= grek. (h)ós, neutr. (h)ó); liksom fsv. æt, fgutn. et, att, möjl. bör identifieras med got. ita, det. Om en annan möjlighet se Noreen Gesch. § 204, 3: av *jaint › āt i halvstark stavelse › at, till got. jains osv., den där; jfr han.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.