Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 137, nivå A1.

barn

Vad betyder barn?

en människa i tidig ålder, från nyfödd till ungefär tonåren; även en persons avkomma oavsett ålder

Synonymer till barn

Motsatsord till barn

  • vuxen

Exempelmeningar

  • Barnen leker i parken efter skolan.
  • Hon har två barn som går i lågstadiet.
  • Det är viktigt att barn får sova tillräckligt mycket.

Varifrån kommer barn?

barn = fsv. = isl., da., got., fsax. o. fhty. barn, av germ. *barna-, ett slags n-particip, ie. *bhorno-, till bära i betyd. 'föda'; jfr lett. bērns, barn, litau. bėrnas, dräng, av avljudande ie. *bherno-; besl. med got. baúr o. isl. burr, son. I fråga om betydelseutvecklingen jfr ty. kind till roten i grek. gígnomai, födas (se kön), grek. téknon, barn, till tíktō, alstrar, föder (se Tegnaby), el. rumäniska nat, barn, till lat. natus, född. - Kasta ut barnet med badvattnet, t. ex. 1853, motsv. i da. o. ty. - Barnsben, i uttr. från b., fsv. aff blotte barns been, motsv. i isl., da., ty. m. fl. spr. - Barnkrubba, 1854 (barna-), motsv. ty. kinderkrippe, efter fra. crèche (egentl. samma ord som ty. krippe; se krubba); med syftning på Jesusbarnets krubba.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.