Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

bastard

Vad betyder bastard?

Barn som föds utanför äktenskap; används också nedsättande om en elak, gemen eller otrevlig person, och i vardagligt tal om något svårt eller jobbigt.

Synonymer till bastard

Exempelmeningar

  • Under medeltiden var bastarder ofta utestängda från arv.
  • Han är en riktig bastard som alltid lurar sina kompisar.
  • Den där tentan var en bastard, nästan ingen klarade den.

Varifrån kommer bastard?

bastard, jfr isl. bastarðr, da., ty. bastard, av ffra. bastard (fra. bâtard); av mlat. baslum, klövsadel (ital. basto), o. den från germ. språk lånade ändelsen -(h)ard (= sv. hård; i t. ex. ståndar, ävensom Eberhard, Gerhard, Leonard, Rickard); egentl.: avlad på klövsadeln, ej i äkta säng (kanske äldst om mulåsnedrivare o. d.); jfr ä. fra. fils de bast, ty. bankert (egentl.: avlad på en bänk), isl. hrísungr (egentl.: avlad i skogen). — Betyd. 'oäkta son' härstammar i sv. från första hälften av 1600-t.; den av 'korsningsprodukt', ifråga om djur från 1700- o. om människor 1800-talet.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.