Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och substantiv, 7 bokstäver.

betjänt

Vad betyder betjänt?

person som är anställd för att utföra sysslor åt andra i hemmet eller vid bordet; om adjektivet, som är nöjd med sin tjänst och ofta används i sammansättningar som ogiltig eller underdånig

Synonymer till betjänt

  • tjänare
  • passopp
  • uppassare
  • kypare

Motsatsord till betjänt

  • herre
  • husbonde
  • arbetsgivare

Exempelmeningar

  • Den betjänte öppnade dörren och tog emot gästernas rockar.
  • Hon har haft en betjänt i huset sedan hon var ung.
  • Han bugade sig djupt och svarade med en ödmjuk, betjänt ton.

Varifrån kommer betjänt?

betjänt, sbst, o. 1650 = da. betient, efter ty. bedient(er), egentl. part. perf. till bedienen, betjäna. I sv. äldst om tjänare såväl i enskild som allmän tjänst, även om ämbetsmän (t. ex. i 1734 års lag: Konungens betiente); redan tidigt dock om s. k. tjänsteman i motsats till (högre) ämbetsman, t. ex 1656, ännu 1823; sedan i motsats till både ämbets-o. tjänsteman, t. ex. 1830, jfr 1877: 'Civile embets- o. tjenstemän samt betjente.'

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.