Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 8 bokstäver.

beväring

Vad betyder beväring?

Person som är inkallad till militärtjänst under en kortare grundutbildning och som ännu inte har blivit soldat i egentlig mening; i vardagligt språk ofta synonymt med värnpliktig under utbildningstiden.

Synonymer till beväring

Exempelmeningar

  • Beväringarna samlades på kasernen på måndagsmorgonen.
  • Efter tre veckor i rekryttiden fick flera beväringar sin första permission.
  • Han var beväring och tyckte att marscherandet var det svåraste med utbildningen.

Varifrån kommer beväring?

beväring, 1770-t. i betyd. 'beväpning', efter ty. bewehrung, bildat till bewehren, beväpna (varav sv. bevära), avledn. av wehr, värn; av samma stam som sbst. o. vb. värja; jfr gevär. — I sin något vardagliga betydelse 'beväringsman' från 1800-talets förra hälft.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.