Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

bikt

Vad betyder bikt?

en muntlig eller skriftlig redogörelse där man erkänner sina synder för en präst, eller allmänt ett erkännande av något man gjort fel; bekännelse i kyrklig mening och vardagligt erkännande

Synonymer till bikt

Exempelmeningar

  • Hon gick till kyrkan för att göra bikt för prästen.
  • Efter en lång bikt om sina misstag bad han sin syster om förlåtelse.
  • I katolska kyrkan är bikt en del av sakramenten.

Varifrån kommer bikt?

bikt, Serenius 1734 (tidigare dock i sammans. bichtefäder Lex. Linc. 1640), efter lty. bicht(e), motsv. fhty. bijiht, mhty. bihte (ty. beichle), egentl. vbalsbst. på urgerm. -ti till fhty. bijehan, bekänna, bikta, av bi- (se be-) o. jehan, säga, tillstå; jfr isl. já, tillstå, já sik, bekänna (jfr gikt).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.