Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

blänga

Vad betyder blänga?

Titta på någon med arg, ogillande eller hotfull blick; stirra argt.

Synonymer till blänga

Motsatsord till blänga

Exempelmeningar

  • Han blängde på mig när jag kom för sent till mötet.
  • Hon blängde surt åt hunden som hade smutsat ner golvet.
  • Grannen blängde över staketet när barnen spelade fotboll på gräsmattan.

Varifrån kommer blänga?

blänga, o. 1750, motsv. no. blengja, väl besl. med sv. (dial.) blingra, blinka, skimra; möjl. av en nasalerad form av roten i bliga.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.