Synonymer till blå
Varifrån kommer blå?
Lånord från engelska enligt Hellquist.
blå, fsv. blā = isl. blár, da. blaa, mlty. blâ(w), fhty. blâo (ty. blau), ags. bláw; från germ. spr.: fra. bleu, varav eng. blue, av germ. *blǣwa-; möjl. trots olikheten i betyd. besl. med lat. flāvus, guldgul, blond (: blå = lat. rāvus, grå, grågul: grå); jfr om formutvecklingen (ie. eu › lat. āv?) Hirt IF 37: 223 f., som dock anser orden obesläktade. Ordet betydde i äldre tid även: svart, blåsvart, kolmörk, t. ex. ä. nsv. blåman = fsv. blāman, neger, mor o. d. (se under neger), Gamla psalmbokens: mörkret blå, tillnamnet (Harald) Blåtand osv. — En sammanfattande o. gemensam beteckning för 'blå' saknas i de indoeur. språken. - Blånad fsv. blānaþer, hör närmast till fsv. inkoativet blāna = sv. blåna; jfr likbetyd. fsv. blāne, ä. nsv., sv. dial. o. ä. da. blåne. — Blått blod, 1891, motsv. i da., ty. o. eng., efter span. sangre azul, blått blod, betecknande de äldsta kastilianska släkterna, o. sannol. syftande därpå, att ådrorna hos dessa, som härstammade från germaner (goter osv.), företedde en mera blå färg än de mera mörkhyade landsmännens. — Blåstrumpa, 1842, motsv. da. blaastrømpe, ty. blaustrumpf, eng. blue-stocking, fra. bas-bleu; av omtvistat ursprung; kanske snarast från ett vitterhetssällskap i Venedig, 'Strumpsällskapet' (Società della calza), vilket bestod av både herrar o, damer.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.