Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

blemma

Vad betyder blemma?

En liten, vätskefylld upphöjning på huden, ofta med en vit eller gul spets, som bildas när talgkörtlar täpps till och blir inflammerade; ordet används också om en böld eller ett pustulärt utslag.

Synonymer till blemma

Exempelmeningar

  • Hon fick en stor blemma på hakan precis innan festen.
  • Tonåringar har ofta blemmor i pannan och i ansiktet.
  • Han klämde på blemman trots att läkaren bett honom låta bli.

Varifrån kommer blemma?

blemma, fsv. blem(m)a, sv. dial. blaima (av *blīma), blämma m. m. = no. bleime, blem(m)a, da. blemme, av en germ. rot blai-, blī-, möjl. även blā- i vb. blåsa; även en del andra germ. ord med samma betyd. börja med bl-, t. ex. sbst. blåsa o. bläddra.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.