Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

bluffa

Vad betyder bluffa?

med avsikt få någon att tro något som inte är sant, särskilt genom att låtsas ha mer kunskap, styrka eller goda kort än man har; i kortspel att spela som om man har starkare kort än man har

Synonymer till bluffa

Motsatsord till bluffa

Exempelmeningar

  • Han bluffade om att han kunde laga bilen och fick till slut betala för en dyr reparation.
  • Hon bluffade med ett högt bud för att få motståndarna att lägga sig.
  • Försäljaren bluffade om att produkten var nyproducerad, men den var flera år gammal.

Varifrån kommer bluffa?

Lånord från engelska enligt Hellquist.

bluffa, o. 1900, från eng. bluff, motsv. lty. bluffen, förbrylla, jfr mlty. vorbluffen (se förbluffa). — Härtill: bluff, sbst., o. 1900, av eng. bluff.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.