Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

brunst

Vad betyder brunst?

Period när djur, särskilt däggdjur, är sexuellt mottagliga och parningsbenägna; hos människor används ordet mest om stark sexuell längtan eller begär.

Synonymer till brunst

Ordlistorna anger inga synonymer för brunst.

Exempelmeningar

  • Kon visade tydliga tecken på brunst och stod oroligt vid stängslet på morgonen.
  • Under brunsten blir hjortarna mycket aggressiva och stångas om hindrarna.
  • Vissa hundar får brunst två gånger om året, så det är bra att hålla koll på dem.

Varifrån kommer brunst?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

brunst, i ä. nsv. 'brand', t. ex. P. J. Gothus 1595,'begärelser, lidelser' Stiernhielm Herc., från lty. brunst, = ty. brunst, brand, parningsdrift, till brinna (jfr med avs. på bildningen gunst o. konst), jfr även mhty. brunft, parningsskrik, till brumma. I fråga om betyd.-utvecklingen jfr brånad.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.