Synonymer till buckla
Varifrån kommer buckla?
Lånord från franska enligt Hellquist.
buckla, i denna form vanligt först på 1700-t., i ä. nsv. i stället ofta pöckla 1543, puckla, bugla m. m. = da. bugle, (om da. bule jfr under bula), mlty. bokele; från ffra. bocle, senlat, buccula, dimin. till bucca, (uppblåst) kind, munhåla (vartill den språkvet. termen buckal), av ljudhärmande ursprung. I betyd. 'hårlock' = da. o. ty. buckel, från fra. boucle med samma härledning. Möjl. urbesl. med pocker o. där anf. ord.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.