Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6534, nivå C1.

dike

Vad betyder dike?

En långsmal grop i marken, ofta grävd för att leda bort vatten; också en vall av jord eller sten som skiljer två områden åt.

Synonymer till dike

Exempelmeningar

  • Efter regnet fyllde vattnet diket längs vägen.
  • Bonden grävde ett nytt dike för att torrlägga åkern.
  • Kossorna hoppade över diket och gick ut på betet.

Varifrån kommer dike?

dike = fsv.: dike, damm, fördämning = isl. díki, sump, vattengrav o. d., da. dige ds. som i fsv., av germ. *dīkia-, avledn. till mlty. dîk m., fördämning, vattendamm, mhty. tîch (ty. teich, vattendamm, o. deich, fördämning), ags. díc m. o. f., vall, dike (eng. dike, fördämning, dike, vattendamm, o. ditch, dike; det förra kan vara nordiskt); i fråga om betyd.: vattendamm ~ fördämning, vall jfr samma växling hos damm 1; f. ö. av oklart urspr.: möjl. besl. med sanskr. dēhi f., vall, fördämning, vattendamm (*dheiyh-, väl till roten i deg), i vilket fall germ. dīk- utgår från ett ie. *dheighn- el. från en växelform på ie. -g; av andra fört samman med lat. fīgo, fäster, sticker, litau. dë́gti, sticka, till ie. roten dhig.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.