Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver

fint

Vad betyder fint?

Något som är vackert, behagligt för ögat eller av hög kvalitet; i substantivisk användning avser det ofta det som är fint eller tjusigt. Som substantiv används ordet sällan, och det är vanligare som adjektiv.

Synonymer till fint

Motsatsord till fint

  • fult
  • fulhet

Exempelmeningar

  • Det fina med sommaren är de långa kvällarna.
  • Hon har ett getingmidja-fint sätt att röra sig, något som alla lägger märke till.
  • Han tänker bara på det fina i livet, som god mat och vänner.

Varifrån kommer fint?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

fint, t. ex. Columbus Ordesk. (pl. finter) = da. finte, från ty. finte, av ital. finta, låtsad stöt vid lat. fäktning, stam finct-, till fingere, föregiva, bilda (urbesl. med deg); jfr följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.