Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3096, nivå B1.

forn

Vad betyder forn?

som tillhörde en svunnen tid; som låg långt tillbaka i tiden; tidigare

Synonymer till forn

Motsatsord till forn

Exempelmeningar

  • De forna kungarna lät resa stora gravhögar i bygden.
  • Hon bläddrade i de forna dagböckerna från sin mormors ungdom.
  • Det forna skeppet låg kvar i hamnen i många år.

Varifrån kommer forn?

forn = fsv., isl., ä. da., jfr fsax., fhty. forn, förr; n-avledning, egentl. ett slags particip, till roten i för(e); i avljudsförh. till germ. *fern- i got. faírneis, gammal, osv. (se under fjärran ävensom fjor o. fara), alltså urspr.: (fram)-faren, förgången. Härtill avledn. sv. dial. förna (av *furniōn), forna, fjorgammalt visset gräs. — Forntid synes vara en yngre sammansättning från 1770-80-t. (Sylvius 1690-t. har forne tijder); i fsv. o. på 1500-t. i stället fortidh, resp. förtid, jfr ty. vorzeit.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.