Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver

glans

Vad betyder glans?

ljus som reflekteras från en blank eller skinande yta; pråligt sken och fin yttre glans

Synonymer till glans

  • blänk
  • lyster

Motsatsord till glans

  • matthet
  • glanslöshet
  • dov yta

Exempelmeningar

  • Silverbestickets glans lyste i solljuset på middagsbordet.
  • Den nyputsade bilen fick en fin glans i solen.
  • Trots årens slitage hade trägolvet fortfarande sin gamla glans.

Varifrån kommer glans?

Lånord från engelska enligt Hellquist.

glans, ä. nsv. glantz (t. ex. Bib. 1541, neutr.), jämte da. glan(d)s o. holl. glans (varav möjl. eng. glance, blick), ytterst från mhty., ty. glanz m., jfr adj. fhty., mhty. glanz, glänsande, av germ. glant-, väl med i-omljud i sv. dial. glänta, klarna, o. glänta, glad i skogen, med avljudsformen glent- > glint- i mhty. glinzen, st. vb, glänsa, no. gletta (av *glint-), sv. vb, kika, o. st. vb, glida, sv. dial. glinta, glida (se glada), jfr ir. glése, glans (av *ghlend-tiā), fslav. ględati, se (som dock även kan utgå från ie. ghlendh- i glindra); besl. med mhty. glanst, glans; till en enklare bas i glana. — Jfr glänsa.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.