Synonymer till gnista
Ordlistorna anger inga synonymer för gnista.
Varifrån kommer gnista?
gnista = fsv., jfr fsv. gnist f., gniste m., ä. sv., sv. dial. gnistra, da. gnist, motsv. isl. gneisti m., fhty. gneisto m. (ty. gneist; jfr gnejs), ags. gnást f., m. m. Det östnord. i kan ha uppstått av ē (= ei i isl. gneisti; jfr under fresta o. gäspa); annars föreligger här avljud. Man har bl. a. ansatt en germ. grundform *ga-hnaist-; jfr isl. hneisti o. fpreuss. knaistis, brand. I alla händelser sannol. av ljudhärmande upprinnelse liksom gottl. snaikstä ds.: egentl. 'sprakande' el. dyl., jfr föreg. — Annorlunda Brugmann IF 6: 102 f.: en sammansättning av ett gan- o. en bildning motsv. lat æstus, hetta (av *aidh-s-t- enl. Frödhe); jfr under id 1 o. idel. Gan- för K. F. Johansson IF 19: 136 n. till ie. ghen, gnida (med bakre gh), i sanskr. ghaná- osv., liksom hn- o. sn- i de isl. o. gottl. orden till ett likabetydande (s)ken; jfr sv. nödeld, egentl.: gnideld, till isl. núa, gnida, osv. Men växlingen gn-, hn-, sn- måste närmast sammanhållas med den i de onomatopoetiska bildningarna fnysa, nysa (isl. hnjósa) o. eng. sneeze el. den i isl. fnykr, knykr, snykr, stank, osv., där en analog tolkning icke är möjlig el. antaglig. — Härtill vb. gnistra = da. gnistre. Ett avlednings-r uppträder även i fhty. ga-neistra, sbst., gnista, jfr ä. sv., sv. dial. gnistra ds. Möjligheten att vb. gnistra är denominativt kan sålunda ej avvisas.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.