greve

Synonymer till greve

Ordlistorna anger inga synonymer för greve.

Exempelmeningar

• Greven bjöd in gästerna till en middag på slottet.
• Hans farfar var greve och ägde stora skogar i Småland.
• I romanen möter huvudpersonen en gammal greve som bor ensam i ett stort herrgård.

Varifrån kommer greve?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

greve = fsv. = isl. greifi (med ei genom ljudsubstitution ss. i reikna, se räkna, jfr steinn = mlty. stên), från mlty. grêve (*grāƀion-) = fhty. grâvio, jfr fhty. grâvo (ty. graf); urspr. om vissa högre kungliga ämbetsmän, särsk. föreståndare för ett område, sedermera ärftlig värdighet. Den äldre betydelsen kvarlever i t. ex. ty. deichgraf, mlty. dîk-grêve, överuppsyningsman över skyddsdammarna i ett landskap, holl. pluimgraaf, hönsvaktare, ty. dial. grêbe, byfogde. Ofta fört till roten i got. gagrêfts, befallning (i så fall egentl.: befallningshavande), o. skilt från ags. geréfa, girǽba (groeba), föreståndare (*garōƀian-, jfr eng. reeve, byfogde), scírgeréfa (eng. sheriff), föreståndare för ett visst distrikt, scír, som bl. a. förts till fhty. ruova, tal, isl. -róf (alltså: anförare för en skara el. dyl.). Förbindelsen mellan de ty. o. ags. orden hävdas dock senast av Loewe Zfvergl. Sprachf. 48: 100 medelst antagande av ett *gagrāfo, *gagrāfio, varav genom haplologi fhty. grâfo, grâfio. Enl. Brøndal Substrater og laan s. 145 f. o. tidigare Heyne Wörterb. utgå dock samtliga orden ytterst från den bysantinska hovtiteln graphev́s, egentl.: skrivare, varav på merovingisk latin bildats graphio, hos frankerna i Gallien beteckning för en kunglig ämbetsman; jfr fra. greffier, domstolsnotarie (*graph[i]arius). De ags. formerna ävensom fhty. grâvo kunde innehålla ett *grāfus, av graphev́s: i ags. återges lat. ā både med é o. ǽ. — Grev framför namn, särsk. vanligt under 16- o. 1700-t., från ty. — Komma i grevens tid, i en lycklig stund, numera dock vanl.: i sista minuten; jfr: Printz Eugene dog i Grefwens tid (1736), dvs. 'i behaglig tid'. Enl. Tuneld 5: 242 (1773) kallades den för de underhavande lyckliga tiden under greve P. Brahe d. y:s friherrskap i vissa delar av Finnland för »grevens tid». I Danmark med motsatt betyd., med syftning på »grevefejden» under greve Kristoffer av Oldenburg (Dalin Hist).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.