Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 837, nivå A1.

hänga

Vad betyder hänga?

att fästa något upp i något så att det sitter kvar utan stöd underifrån; att vara fäst eller upphängd; att umgås eller hålla till på ett visst ställe

Synonymer till hänga

  • ta det lugnt
  • hålla till
  • sloka

Motsatsord till hänga

Exempelmeningar

  • Jag hänger jackan på kroken i hallen.
  • Lampan hänger över köksbordet.
  • Vi brukar hänga på torget efter skolan.

Varifrån kommer hänga?

hänga, fsv. hængia trans, o., intrans., liksom da. hænge uppkommet genom sammansmältning av ett (urspr. intrans.) st. (redupl.) vb o. ett därtill bildat kausativ. St. vb: germ. *hanhan = got., fhty. hâhan, mlty. hân, ags. hôn, samtliga trans.; germ. *hangan = isl. hanga (pret. hekk), intrans., fsv. *hanga (pres. hænger, imper. o. pret. hænk), intrans., mlty., ty. hangen o. eng. hang, intrans, o. trans., åtm. delvis med nybildad infin. Kausativum: germ. *hangian = fsv. hængia, isl. hengja, mlty., fhty. hengen (ty. hängen), ags. hengan (bildat som fälla: falla). Dessutom: -ē- verb: got. hâhan (-ai-), isl. hanga (-ngd-), fhty. hangên, o. -ō- verb: fsax. hangôn, ags. hangian, åtm. de båda senare väl med oursprunglig böjning. Germ. rot hank, hang, ofta ställd till ie. konk i lat. cunctor, dröjer, tvekar, sanskr. çankatē, vacklar, fruktar, med grundbetyd.: sväva, vartill även isl. hǽtta sbst., fara, risk, vb: riskera (*hanhti-). Jfr anhang, bihang. — Hängsle n., jfr Lind 1749 : byxhängsel, jfr no. hengsle n., hengsla f., da. hængsel, ty. hängsel osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.