Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2116, nivå A2.

hål

Vad betyder hål?

en tom öppning eller ett utrymme i något fast material, till exempel i en vägg, ett tyg eller en yta; ibland också en grop eller ett tomrum inuti något

Synonymer till hål

Motsatsord till hål

Exempelmeningar

  • Det var ett litet hål i strumpan, så jag lagade den på kvällen.
  • Vinden blåste in genom hålet i fönsterrutan.
  • Hunden grävde ett djupt hål i trädgården för att gömma sin leksak.

Varifrån kommer hål?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

hål, fsv. hol, hul = da. hul, isl., fsax., fhty., ags. hol (eng. hole), substantivering av adj. fsv. hol, ihålig = isl. holr, fsax. hol osv. (ty. hohl), av germ. *hula-; besl. med got. hulundi f., håla, o. ags. holh, håla (eng. hollow); ofta fört till roten i hölja; enl. andra dock snarare en avljudsform till lat. caulis, stängel, stjälk, osv. (se kål); jfr litteratur hos Walde under caulis. Se även hölj. — En svag form av adj. hol, ihålig, ingår i skogsnamnet Hålaveden, fsv. Holavidher, jfr ä. nsv. dän håle skog 1687. — Hålkäl, från ty. hohlkehle, se käl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.