Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4197, nivå B2.

hatt

Vad betyder hatt?

Huvudbonad med en krona och en brätte, som man bär ute för att skydda sig mot sol eller väder eller för att klä sig fint; ibland också ett plagg som täcker huvudet som en del av en uniform eller dräkt

Synonymer till hatt

Exempelmeningar

  • Hon tog på sig en svart hatt innan hon gick ut i solen.
  • Gubben lyfte hatten när han hälsade på grannfrun.
  • Det var en fin hatt med breda brätten till bröllopet.

Varifrån kommer hatt?

hatt, fsv. hatter = isl. hǫttr, da. hat, ags. hætt (eng. hat), av germ. *hattu- av *haðnu-; i avljudsförh. till mlty. hôt (hôd-), hatt, fhty. huot, hatt, huva, hjälm (ty. hut), ags. hód, hätta (eng. hood); sannol. besl. med lat. cassis, hjälm (om av *kad-ti-), o. möjl. med mlty. hôde, fhty. huota (ty. hut = sv. lånordet hut), bevakning, omsorg o. dyl.; i så fall med grundbetyd.: betäckning, skydd. — Med avs. på bildningen jfr hall 1 o. vante. — Hatten var i forntiden (i motsats till mössan) en symbol av frihet och oberoende (hattens avtagande blev sålunda ett tecken till ödmjukhet el. underkastelse). Ett bleknat minne härav är uttr.: vara karl för sin hatt, med motsv. i da.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.