hor

Synonymer till hor

Ordlistorna anger inga synonymer för hor.

Varifrån kommer hor?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

hor, fsv. hōr = isl. hór, da. hor, fsax. hôr, fhty. huor, ags. hór, n. — Avledn. av hor är vb. hora (jfr Bib. 1541: horeri) = isl. hóra, da. hore, fhty. huorôn; jfr got. hôrinôn. — Hora, sbst., fsv. hōra = isl. hóra, da. hore, mlty. hôre, fhty. huora (ty. hure), ags. hóre (eng. whore), av germ. *hōrōn, även: äktenskapsbryterska; jämte mask. got. hôrs, isl. hórr (jämte hór), horkarl, älskare. Växelform: germ. *hōriōn = fhty. huorra, mlty. hôrre, varav fsv. hörra. — Avljudsform: sen mhty., mlty. herje (-g-), sköka, konkubin, vartill mlty. herjensone, lånat i ä. nsv. härjansson, fsv. hærians(s)on o. isl. herjansonr som skymford; jfr fsv. hōranson, ä. nsv. horenson av mlty. hôrensone ds. — Ieur. stam väl *kār- i lett. kārs, lysten, lat. cārus, kär, dyrbar (se kär); r-avledn. till ie. roten kā i t. ex. avest. kā-, trängta efter (o. dyl.). — Härjämte: fsv. portkuna (i sammans.), sköka, o. isl. portkona, till port. Got. har i stället kalkjô (el. kalkî ?); väl lånord. Jfr under sköka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.