Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 692, nivå A1.

hund

Vad betyder hund?

Ett domesticerat rovdjur med fyra ben, svans och ofta god luktsinne, som hålls som sällskapsdjur eller nyttodjur; vanligen ett tamt däggdjur av familjen hundar

Synonymer till hund

  • fyrbent kompis

Exempelmeningar

  • Hunden satt vid dörren och väntade på att husse skulle komma hem.
  • Vi tar med hunden på en lång promenad i skogen varje söndag.
  • Grannens hund skäller varje gång någon går förbi staketet.

Varifrån kommer hund?

Lånord från engelska enligt Hellquist.

hund, fsv. hunder = isl. hundr, got. hunds osv. (eng. hound blott om jakthundar); allm. germ., av *hunda-, = ie. *ku̯n̥-tó-, d-avledn. av ett urgammalt ieur. ord för vårt äldsta husdjur: ie. kuon-, kun- i grek. kýōn (genit. kynós), sanskr. çvā (genit. çunás), samt i armen., fir. o. litau.; lat. canis hör även hit, men är till sin form dunkelt (kanske med analogiskt inkommet a). — Samma avledn. som i germ. spr., men annat avljudsstadium föreligger i armen. skund. — Hundfatt, se fatt 1. — Hundfila, 1796, Weste 1807, ombildning av sv. dial. hundfyla, till vb. fyla, banna, snäsa, avledn. av ful; jfr sv. dial. hundful, oförskämd. — Hundkäx jämte -kax, umbellaterna Anthriscus o. Chærophyllum, 1587: hundakex, I. Erici 1642: hundakax, motsv. no. hundkjeks, ä. da. hundekjæks (o. 1577, delvis även om andra växter); i sv. dial. även käx, kax som enkla ord. Av omtvistad härledning. Jfr eng. kex, ihålig stängel, Conium; sannol. lån från nord. spr.; kelt. cecys kommer från eng. Se f. ö. Ekwall Shaksp. vocabulary 1: 84 n, 5. — Hundloka, se loka 1.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.