Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver

hyra

Vad betyder hyra?

Ersättning som betalas regelbundet för att få använda en bostad, lokal eller annan egendom som tillhör någon annan; att tillfälligt få använda något mot betalning, eller att betala för att använda något

Synonymer till hyra

  • leasa
  • hyresbelopp
  • leja
  • arrende
  • arrendera

Motsatsord till hyra

  • uthyra

Exempelmeningar

  • Hyran för lägenheten har höjts med tusen kronor i månaden.
  • Vi hyr en stuga vid sjön varje sommar.
  • Det går att hyra cyklar vid stationen om man inte har en egen.

Varifrån kommer hyra?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

hyra, vb, = da. hyre, från mlty. hûren = ags. hýran (eng. hire). Av ovisst ursprung, jfr senast Seip 2: 67. Härtill: sbst. hyra, från mlty. hûre = ags. hýr (eng. hire). Både som vb. o. sbst. synes det sv. ordet äldst ha brukats om sjöförhållanden: få (båtsmännen) for en hyro o. hyra skep 1532 osv. fram till o. 1630-40, då båda orden uppträda i andra betyd. — Det inhemska ordet för 'hyra' är fsv. lēghia, även i Bib. 1541 = leja. — Han har fått sin hyra, han har fått sig ett rus, t. ex. Rosenfeldt († 1700) hos Hans. Vitt. 16: 218, Holmström Hans. Vitt. 6: 211, Lind 1749 osv., anses av Tamm Gransk. s. 10 kunna utgå från y. fsv., sv. dial. hira, yrsel. Härför kunde möjl. ett ex. från I. Erici tala (1642): 'Tå ett Nööt bekommer Hyro, theraff thet löper omkring'. Uttr. syftar dock säkerl. i stället på den betalning som en matros får efter slutad sjöresa: det användes f. ö. i litter. gärna av sjömän, t. ex. Rosenfeldt (ovan) o. Tersmeden '2: 109 (o. 1780): 'Hvad herrarne ej vid bordet fått af sin hyra gafs dem efter middagen' (jfr under kapten o. nock). — Hyresgäst osv., väl efter ett ä. lty. hüres-, jfr y. lty. hürs-mann, hyresgäst.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.