Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 115, nivå A1.

känna

Vad betyder känna?

att ha en viss förnimmelse eller uppfatta något med sinnena eller med kroppen; att vara medveten om något inom sig, till exempel en känsla eller en stämning

Synonymer till känna

Motsatsord till känna

Exempelmeningar

  • Jag känner att det regnar på min hand.
  • Hon kände sig trött efter den långa dagen.
  • Kan du känna lukten av bröd från köket?

Varifrån kommer känna?

känna, fsv. kænna, låta veta, undervisa (jfr fsv. kænnifaþir, lärare, kænnipilter, lärjunge), igenkänna, märka, erkänna, tillerkänna, hava köttsligt umgänge med (jfr gamla bibelövers.) m. m. = isl. kenna ungef. ds., da. kende, känna, got. kannjan, göra bekant, mlty. kennen, fhty. -kennen (ty. kennen), ags. cennan (eng. ken från nord.); av germ. *kannian, med dels kausativ o. dels intensiv betyd. (såsom t. ex. bränna); till kunna. — Giva till känna = da. give til kende, efter mlty. to kennen geven, egentl.: giva att veta. — Härtill avledn. känsel, t. ex. Schroderus 1626 (i uttr. bära känsel på) = isl. kensl o. ä. da. kendsel (i motsv. uttr.); o. känsla, ä. nsv. bl. a. i betyd. känsel, t. ex. Bib. 1541, känning, el., liksom i fsv. kænsla, kännedom, kunskap, t. ex. Bib. 1541, Schroderus; i modern betyd. väl först under 1700-t., t. ex. Serenius = isl. kensla, undervisning, tillerkännande m. m. — Kännedom, se dom 2. — Kännspak (mest dial.), som lätt känner igen, fsv. kænnispaker = no. kjennespak, till adj. spak i den äldre betyd. 'klok, förståndig'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.