Synonymer till klämma
Motsatsord till klämma
Exempelmeningar
- Hon satte en klämma i håret för att hålla luggen på plats.
- Kläm inte tuben så hårt, då åker all tandkräm ut på en gång.
- Han klämde fast dokumenten med en gem innan han lade dem i pärmen.
Varifrån kommer klämma?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
klämma, fsv. klæmma = da. klemme, motsv. fsax. biklemmian, fhty. biklemmen (ty. klemmen), ags. beclemman, av germ. *klammian en bildning till mhty. klimmen, klämma (jfr ty. part. beklommen), vartill väl även mhty., ty. klimmen, klättra, av samma slag som t. ex. slänga till germ. *slingwan (= slunga) osv., alltså av ei̯o-typen, men icke med kausativ betyd. Det nord. ordet har väl i riksspr. lånats från lty. Inhemskt är däremot no. klemba, av germ. *klambian, som synes förhålla sig till ags. climban st. vb, klättra (eng. climb), som klämma till germ. *klimman. I fråga om orden med betyd. 'klättra' jfr dock nedan. Av ett inhemskt verb kommer även dalmålets klämta, klämma, med parallellbildningen da. dial. klemre, klämta. Det inbördes förhållandet mellan dessa germ. stammar klemm- o. klemb kan tolkas på flera sätt. Den förra är besl. med litau. glomóti, omfamna, lat. glomus, klump, nystan m. m., till ie. roten glem, trycka ihop o. d. Klemb- kan vara en labial-utvidgning av samma rot (jfr klump) av samma slag som t. ex. germ. demb till dem (se dimma), el. en nasalerad form till roten i klave. I betyd. 'klättra' föreligger även möjligheten av en rot klimb, nasalerad form till kliva, med grundbetyd. 'klibba fast', liksom i klättra, i vilket fall de till denna betyd. hörande orden finge avskiljas från denna ordgrupp. — Jfr klämmer o. klamra. — Kläm i betyd. 'sup o. d.', Wallin (?), Wadman osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.