Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver

klappa

Vad betyder klappa?

som verb: att slå med flata händer mot varandra, till exempel för att visa uppskattning, eller att ge någon en lätt smekning med handen; som substantiv: en lätt smekning eller ett slag med handen, eller en stunds applåd

Synonymer till klappa

Exempelmeningar

  • Publiken klappade i händerna när konserten var slut.
  • Mamma klappade barnet på huvudet och sa godnatt.
  • Efter talet fick hon en varm klappa på axeln av sin chef.

Varifrån kommer klappa?

Lånord från danska enligt Hellquist.

klappa, = fsv.: klappa, slå, smeka : isl. =. da. klappe, mlty. klappen, smälla o. d., fhty. klapfôn, slå el. stöta tillsamman, jfr klaff samt ags. clæpettan o. eng. clap; till en germ. ljudrot klap el. klaƀ (i vilket fall -pp- av -ƀn-) av samma slag som klak o. klat (se klack och klatscha). Jfr klappra o. knyppla. — Klappat och klart, ungt uttr. från da. klappet og klart, som förklarats härstamma från da. klappe sammen, bringa tillsamman genom giftermål; jfr den gamla seden att slå dem i ryggen, som blivit trolovade; se Feilberg 2: 173 a.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.