Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

klink

Synonymer till klink

Ordlistorna anger inga synonymer för klink.

Varifrån kommer klink?

Lånord från danska enligt Hellquist.

klink, skeppsb., i byggd på klink (motsats: kravell) 1765, jfr ty. klinker-weise gebaut; till lty., holl. klinken, nita, spika ihop (varav da. klinke), snarast besl. med klinka, alltså: ge ett klingande ljud ifrån sig; med kausativet fhty. klenken = eng. clench (clinch hör väl till lty. klinken), egentl.: komma att klinga; möjl. dock i stället besl. med fhty. klenkan, binda el. knyta tillsamman, som hör tillsammans med klänga o. klunga; jfr klinka, subst. Se f. ö. klinker(t).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.