kol

Synonymer till kol

Ordlistorna anger inga synonymer för kol.

Varifrån kommer kol?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

kol, fsv. kol, kul = isl. kol, da. kul, fhty. chol, ags. col n. (eng. coal), av germ. *kula-, jämte mlty. kole, fhty. cholo m. (ty. kohle, varav köhler, kolare = det från ty. inkomna familjen. Köhler), av germ. *kulan- = såsom redan Bopp insett, i avljudsförh. till ir. gúal (av *goulo el. *geulo-); inga något så när säkra, närmare släktingar äro f. ö. kända (jfr Lidén Armen. Stud. s. 122 f. med litter.). — Vanligt i ortnamn, såsom Kolbäck, Kolmården (se d. o.), Kolsjön. — Härtill de yngre avledn. (i) kola, kolande (mörkret). Något till kol bildat gammalt adj. kol(r), svart, har icke, såsom stundom antagits, existerat; personn. Kol osv. beror på ellips av Kolbrandr, -grímr osv.; se Lidén NoB 4: 117 n. 2. — Jfr kolja, kummel 2. — Samla glödande kol på ens huvud, efter bibeln: Sal. ordspr. 25: 22, Rom.-brevet 12: 20. — Kolartro, H. M. Melin o. 1850, H. Hjärne osv., jfr Thomander 1824: kolartrogen, motsv. da. kulsviertro, efter ty. köhlerglaube, enl. Hirt-Weigand m. fl. i anslutning till en anekdot (efter Luther); jfr dock även det likabetyd. fra. foi de charbonnier.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.