Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 8 bokstäver.

konkubin

Vad betyder konkubin?

Kvinna som lever i ett fast förhållande med en man utan att vara gift med honom; förr även en kvinna som levde med en man som hade en officiell hustru.

Synonymer till konkubin

Exempelmeningar

  • Historikern beskrev hur kungens konkubin fick ett stort inflytande vid hovet.
  • I romanen är hon mannens konkubin, men de bor aldrig tillsammans öppet.
  • Under antiken var det vanligt att rika män hade en konkubin vid sidan av sin fru.

Varifrån kommer konkubin?

Lånord från latin enligt Hellquist.

konkubin, 1610 = ty. konkubine (redan i mhty.), av lat. concubīna, till concumbere, ligga tillsammans med; jfr med avs. på betyd.-utvecklingen grek. parákoitis, maka, till pará, bredvid, o. keĩtai, ligga (jfr hem), el. ä. nsv. bislåperska, frilla, från mlty. bislâpersche, till bi-, vid, o. mlty. slâpen, sova (se slapp).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.