Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 9 bokstäver.

konstapel

Vad betyder konstapel?

Polisman i lägsta tjänstegraden; tjänsteman inom polisen som utför patrullering och andra operativa uppgifter.

Synonymer till konstapel

Exempelmeningar

  • Konstapeln stoppade bilen vid rödljuset och bad föraren visa körkortet.
  • Två konstaplar kom till olycksplatsen innan ambulansen hann fram.
  • Min granne arbetar som konstapel i Göteborg och jobbar mycket nattskift.

Varifrån kommer konstapel?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

konstapel, 1629 (vid artilleriet), i ä. nsv. även -stabel = da. konstabel, av ty. konstabel, konstabler = eng. constable, av mlat. constabularius, till lat. stabulum, stall (jfr stall); alltså egentl.: stallbroder, kamrat (i militärtjänsten). Av detta ord är sannol. stallbroder en översättning. — Ett annat ord är konnetabel, av fra. connétable, överfältmarskalk, av mlat. comes stabuli, stallgreve, överstallmästare (jfr marskalk).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.