Synonymer till kynne
Exempelmeningar
- Hon har ett glatt kynne och skrattar gärna åt det mesta.
- Efter nyheten fick hans kynne en rejäl knäck och han blev tyst hela kvällen.
- Han är lugn till kynnet, så det är sällan någon som ser honom bli arg.
Varifrån kommer kynne?
kynne = fsv.: natur, art, beskaffenhet = isl. kynni, även: släkt m. m. (jfr nedan), no. kynne, av germ. *kunþia-, avledn. av adj. *kunþa- i isl. kunnr, besläktad, härstammande från; med grammatisk växling: germ. *kunðia- = isl. kyndi, art, slag, no. kynde, avledn. av adj. *kunða- i got. himinakunds, ags. heofoncund, himlaboren, urnord. raᵹi-naku(n)ðo, härstammande från gudamakterna (Fyrunga) = ie. adj. *gn̥to-, jfr lat. (g)nātus, född (såsom korn: grānum, ull: lāna osv.); i avljudsförh. till kind 2 (barn); besl. med Kind 3 o. kön (se d. o.). — Isl. kynni i betyd. 'släkt' liksom fsv. hemkynne, hem, hemort, kunna dock föras till germ. adj. *kunþa-, bekant (se kungöra), som hör till kunna. Om detta ord i sin tur ytterst är besl. med kön o. kynne är ganska ovisst. — Ordet synes ha oavbrutet varit i bruk sedan fornsvensk tid. — Jfr okynne.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.