Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 236, nivå A1.

lära

Vad betyder lära?

att tillägna sig kunskap eller färdigheter genom studier eller övning; att undervisa någon. Som substantiv: en samlad uppsättning idéer eller principer inom ett område, till exempel en religiös eller vetenskaplig lära

Synonymer till lära

Motsatsord till lära

Exempelmeningar

  • Hon lärde sig simma på en enda sommar.
  • Han lär sina elever att räkna med bråk varje tisdag.
  • Kyrkans lära bygger på flera århundraden av tolkningar.

Varifrån kommer lära?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

lära, vb, fsv. lǣra, lära o. lära sig = isl. lǽra, da. lære; lån från mlty. lêren, lära, lära sig, det isl. ordet möjl. från ags. lǽran = fsax. lêrian, fhty. lêren (ty. lehren), med r av z = got. laisjan (med analogiskt s), lära ((ga)-laisjan sik, lära sig), av germ. *laizian, kausativum med grundbetyd. 'komma ngn att veta' till got. pret.-pres. lais, jag vet, egentl.: jag har efterspårat (jfr till betyd.-utvecklingen got. wait, jag vet, egentl.: jag har sett). Avljudsform: got. lubjaleis, trollkunnig. Med avs. på grundbetyd. 'spår, spåra' jfr got. laists, spår = läst 2 (se f. ö. d. o.) samt spörja till spår.; alltså, liksom sannol. även nys, minnen av forntidens jägarliv. — Härtill avljudsbildningen germ. *liznan, lära sig = fsax. lînôn (med förlorat r), fhty. lirnên, lernên (ty. lernen), ags. leornian (eng. learn); se även list. — Deverbativum: lära, sbst., fsv. lǣra = da. lære, från mlty. lêre = fsax., fhty. lêra (ty. lehre), ags. lár (eng. lore; jfr sv. folklore). — Lärjunge, Bib. 1541, fsv. læriunge, lärjunge, lärling (ej i da.), från mlty. lêrjunge = ty. lehrjunge, till en substantivering av mlty. junc, ty. jung = ung. I fsv. dessutom læresven = isl. lǽrisveinn, da. læresvend. Om Kristi lärjungar använder got. det till sitt ursprung omstridda siponeis. — Lärospån, nu neutr. (plur.), hos Dalin 1850 (läro-, lär-) mask. sing.; enl. Tamm Gr. s. 17 möjl. till spån i den äldre betyd. 'träskiva till bokpärm'; alltså egentl.: lärobok inbunden i träpärmar > elementarkunskap.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.