Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

lindare

Synonymer till lindare

Ordlistorna anger inga synonymer för lindare.

Varifrån kommer lindare?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

lindare, sutare, Tinca vulgaris, Schroderus 1638; linnare Schroderus 1639, I. Erici 1642, Fischerström 1785; jfr gotl. lindra möjl. ds. (se Rietz); kanske till germ. linþ-, lind-, mjuk (se lindorm), o. i så fall besl. med len samt väl också med det slavo-balt. ordet för 'lindare': litau. lýnas, fpreuss. linis, fslav. linĭ, samtliga ytterst till ie. roten li, vara klibbig o. d., i lim osv., alldeles som (sannol.) det likbetydande ty. fisknamnet schleie, av fhty. slîo = mlty. slî, ags. slîw till roten sli i slem. I det sv. ordet föreligger dock knappast denna äldre betyd. utan snarare någon mera sekundär. Eller skulle det möjl. vara ett lån från öster o. ombildat av det slavo.-balt. fisknamnet? — Emellertid bör hänsyn även tagas därtill, att ordet liksom så många andra fisknamn kan vara ett s. k. noanamn, som haft sin rot i numera svårtillgängliga föreställningar o. uppfattningar. Det synes mig därför ej otänkbart att vi här ha en överförd anv. av ett hantverkarenamn av samma slag som de likbetyd. fisknamnen sutare o. skomakare el. sv. dial. skräddare, abborre; alltså ett *lindare, gördelmakare, till fsv. linde, bälte, gördel (jfr t. ex. fsv. bæltare o. se linda 2).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.