Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1736, nivå A2.

ljud

Vad betyder ljud?

Det som uppfattas med hörseln, till exempel vibrationer i luften som når örat; också ett enskilt hörbart läte eller en klang.

Synonymer till ljud

Motsatsord till ljud

Exempelmeningar

  • Jag hörde ett konstigt ljud från köket i natt.
  • Musiken spelades med så högt ljud att grannarna klagade.
  • Fåglarnas ljud från skogen gjorde morgonen extra fin.

Varifrån kommer ljud?

ljud, fsv. liūþ, lyssnande, tystnad (kvar i äska ljud), ljud, röst = isl. hljóð, ä. da. ljud ds., da. lyd, ljud, got. hliuþ, lyssnande, i avljudsförh. till mlty., mhty. lût (ty. laut); jfr med annan avledning fhty. liodar, ags. hléoðor, ljud o. d. Till grund ligger adj. *hleuþa-: isl. hljóðr, tyst (jfr lytt 2), fsv. liūdher, ljudlig ~ *hlūða-: fsax. hlûd, fhty. hlût (ty. laut), ags. hlûd (eng. loud), högljudd; jfr högljudd; egentl. particip på ie. -to-, motsv. (med annat avljudsstadium) lat. inclutus, grek. klytós, sanskr. çrutá-, berömd; till den i samtliga ie. språkfamiljer uppträdande roten kl(e)u i lat. clu(e)o, kallas, grek. kléō, berömmer m. m., sanskr. çṛṇṓti, hör, fir. clunim, hör, osv.; med m-avledn.: got. hliuma m., hörsel, öra (se lomhörd), fhty. hliumunt (ty. leumund), (gott) rykte (= sanskr. çrṓmatam, gott rykte); med s-stamsbildning: grek. klé(ϝ)os, ära, fslav. slovo, ord (se slav), osv.; se även lystra. Jfr f. ö. Le, lyda, lyss, lyssna, lyhörd, lytt 2. — Betyd. 'tystnad' utgår liksom den motsatta av 'ljud' från grundbetyd. 'höra, lyssna*. — Annat ljud i skällan, redan hos P. Brahe Kr. 1580-t. — Härav vb. ljuda, fsv. liūdha = isl. hljóða, da. lyde osv., av germ. *hleuðōn, i avljudsförh. till fsax. hlûdôn, mlty. lûden (se nedan),fhty. lûten (ty. lauten), med kausativet germ. *hlōðian = mlty. lûden, fhty. lûtten (ty. läuten). En annan avledning är vb. lyda, se d. o. — Obesläktat är naturligtvis germ. *leuþa- = ags. léoð, sång, dikt, fhty. liod (ty lied), isl. ljóð, jfr got. liuþōn, sjunga, av omstritt ursprung.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.