Synonymer till lund
- skogsdunge
Varifrån kommer lund?
1. lund, fsv. lunder = isl. lundr, även: träd, da. lund; av ovisst ursprung. Snarast med Much ZfdA 42: 170 f., Lewy PBB 32: 138, Persson Indog. Wortf. s. 42 m. fl. avljudsform till land o. linda, trädesåker; jfr t. ex. fhty. lôh, lund, lat. lūcus ds. ~ litau. laũkas, fält (se Lo, Lohärad), el. ty. wald, skog ~ sv. vall 1 osv. Däremot av Lidén PBB 15: 521 f. sammanställt med grek. lásios, luden, skogbeväxt (av *u̯ln̥li-); det senare dock hellre av *u̯l̥ti-, jfr ir. folt, hår (av *u̯olto-) osv.; se Persson anf. st. o. Boisacq (med litteratur).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.