Hoppa till innehållet
Ordlex

Preposition och substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 100 vanligaste orden i svenskan, plats 70, nivå A1.

mot

Vad betyder mot?

Anger riktning eller mål för något, till exempel att gå mot norr; det används också för att säga emot eller vara i motsats till något, och som substantiv avser det en motsats eller motståndare i en tävling eller ett resonemang.

Synonymer till mot

Motsatsord till mot

Exempelmeningar

  • Hon gick mot stationen för att hinna med tåget.
  • Han röstade mot förslaget på mötet.
  • Skolan ligger mot sjön, så utsikten är fin.

Varifrån kommer mot?

mot, prep. o. adv., fsv. mōt, liksom emot, fsv. i mōt (= isl.) o. a mōt(e) (= isl.), till fsv. sbst. mōt, n., möte, sammanträffande = isl. mót, fsax. môt, mhty. muoz, ags. (ge)mót (eng. moot-hall, rådhus), även i sv. ortnamn såsom Motala, Åmot, Stigamo Smål., fsv. Stighamot, egentl.: stigmötet; jfr fsv., ä. nsv. gatumot, gatmynning, sv. ledamot o. motspänstig. Väl samma ord som fsv. mōt, form, prägel, bild = isl. mót ds., ä. da. mod, myntprägel, öfris. môt, märke, fläck, holl. moet, spår, tecken, fördjupning, o. det från nord. spr. lånade lapska mūəətu- (m. m.), ansikte, liknande, alltså egentl.: motsvarighet; jfr fra. contrefait, bild (se konterfej); av germ. *mōta-. Av oviss härkomst. Snarast besl. med mål 2. Enl. H. Pedersen KZ 39: 411 till armen. mut, ingång (av *mōdo-) ~ matčim, närma sig; enl. Meringer IF 18: 211 f. till mäta o. måste. — Avledn.: germ. vb. *mō-tan (dock ej säkert; se måste), *mōtian (= möta, se d. o.), *mōtia- (= möte; se d. o.); ävensom det speciellt fsv. mōta, möta o. mota, nsv. mota bl. i den senare betyd. Om uttr. mota Olle i grind se Olle.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.