Synonymer till mun
- käft
- trut
- klaff
Exempelmeningar
- Hon torkade sig om munnen efter maten.
- Barnet stoppade in en hel kola i munnen.
- Floden rinner ut i havet genom en bred mun.
Varifrån kommer mun?
Lånord från latin enligt Hellquist.
mun, fsv. munder = isl. muðr (av *munnr), da. mund, got. munþs, fsax. mûth, fhty., ty. mund, ags. múð (eng. mouth), av germ. *munþa-. Numera vanl. med Ehrlich KZ 41: 288 o. Torp NTfT 3 R 16: 145 fört till ie. roten mn̥t i grek. masãsthai, tugga, äta, máthyiai Hesyk., kindtänder (av *mn̥thi̯-), jfr lat. mandere, tugga, vartill även med annat avljudsstadium o. l-avledn. germ. *menþ(i)l- i fsv. mil(a), munstycke på betsel, sv. dial. -mil, da. mile, isl. mél, fhty. (ga-)mindil, ags. miðl, midl. Annorlunda Lidén Upps.-stud. s. 79 f., som för mun o. mil samman med lat. mentum, haka, till ie. men, skjuta fram, i lat. eminēre (jfr montera, man 1, mön; i så fall med samma betyd.-växling som hos ty. kinn osv. (se kind) o. fir. gin, mun (såvida ej detta senare hör till roten ghi i lat. hiāre, gapa); jfr även fra. bouche, mun, av lat. bucca, (uppblåst) kind, ävensom haka (: hake). Jfr mynna, mynning, Åminne. — Andra ieur.-beteckningar för 'mun' äro lat. ōs (jfr det dock icke säkert hithörande os 1) o. grek. stóma (jfr sv. stomatol). — Morgonstund har guld i mun, Grubb, Swedberg 1687, motsv. i da., från ty. morgonstunde hat gold im munde o. 1600; beroende på en felaktig tolkning av lat. aurōra, morgonrodnad, såsom uppkommet av aurum in ōre, med guld i munnen (ordet är i stället besl. med öster). På Island anslutet till mund, hand, o. i Norge (morgenstund er beste mund) till mund, tidpunkt. Jfr A. Götze ZfdW 13: 329 f. — Munfisk, Beronius 1674: ryggie confect och mnnfiska skiöna; till den stora grupp av beteckningar för olika slag av stryk o. d., som syfta på maträtter; jfr sv. dial. kindfisk, se f. ö. under fikon, fisk, koka, örfil. — Munskänk, från ty. mundschenk, jfr fsv. skænker, skænke, från mlty. schenke = fhty. scenco (ty. schenk), av germ. *skankian-, till mhty. schank, kärl, ur vilket man skänker i, osv. (se under skänk 1); till skänka 2.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.