myra

Synonymer till myra

Ordlistorna anger inga synonymer för myra.

Varifrån kommer myra?

myra = fsv. (jämte myr) = da. myre, mlty. mîre (av miere); meng. mire (eng. piss-mire) är väl nordiskt (Björkman Anglia Beibl. 29: 306; jfr emellertid Cortelyou Angl. Forsch. 19: 45 med litteratur), den motsv. inhemska eng. formen *mēre möjl. i meng. pissmere; av germ. *meuriōn, i avljudsförh. till *maura- = fsv. mör i mörastakker, sv. dial. mör, isl. maurr, no. maur (meng. maur från nord. spr.). Besl. med grek. mýrmix, mýrmos. På ett el. annat sätt sammanhänga härmed även avest. maoiri-, ir. moirbh, fslav. mravija; lat. formīca möjl. för *mormīca el. möjl. *vormīca; jfr även sanskr. vamrá m. fl. dunkla bildningar. Om, såsom sannolikt är, för dessa ord en gemensam stam förelegat, har den tidigt utsatts för dissimilatorisk el. möjl. folketymologisk påverkan. Se van Wijk Das indogerm. Wort für 'Ameise', IF 33: 367 f. (som med utgångspunkt i sanskr. vamrá- förutsätter ett ie. *momr-, *memr-). — De nord. orden ha av somliga ställts i samband med mör, o. av Noreen Sv. etym. s. 56 förts till en germ. rot mur, krypa, som dock ej kan anses styrkt. — I de västgerm. spr. förekommer dessutom en annan beteckning för 'myra': ty. ameise, ags. æmette (eng. ant) osv., etymologiskt dunkelt (ofta, sannol. felaktigt, ställt samman med ty. emsig, flitig).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.