Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6526, nivå C1.

officer

Vad betyder officer?

Person med befäl i en militär eller uniformerad organisation, till exempel en tjänsteman i polisen eller en sjöofficer; i överförd bemärkelse också en person som ansvarar för en viss uppgift.

Synonymer till officer

Exempelmeningar

  • Officeren gav order till soldaterna innan de gick ut i fält.
  • Den unge officeren fick sitt första uppdrag på fartyget.
  • Hon arbetar som officer i ett kriminalvårdsförband.

Varifrån kommer officer?

Lånord från franska enligt Hellquist.

officer, 1558: 'befalningzmän och officerer'; förr även: tjänsteman; i ä. tid ofta officerare, Schroderus o. 1638 osv. (nu nästan blott i plur.) = ty. offizier, förr även officierer, av fra. officier, tjänsteman, officer, av mlat. officiarius, tjänsteman, till lat. officium, tjänst, plikt m. m. (besl. med facere, göra; den första leden sannol. densamma som i officin), vartill ytterst även officiell, officiös osv. samt, åtminstone betr. senare leden, officin.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.