Synonymer till orden
Ordlistorna anger inga synonymer för orden.
Varifrån kommer orden?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
orden, i betyd. 'riddarorden' om sv. förh. o. 1650, då drottning Kristina instiftade Immanuelsorden, i denna anv. dock vanligt först o. 1750, sedan år 1748 (1747) serafimer-, svärds- o. nordstjärneordnarna instiftats; i ä. nsv. bl. a. även 'slagordning, ordning'; stundom ordan, ännu o. 1700 om munkorden, annars senare (även i ordb.) att betrakta som arkaistiskt (efter bibeln); fsv. ord(h)en, ordin m., ordensregel, munk- el. nunneorden, ordning, jämte (hypersvecismen) ordan = da. orden, i ä. da.: munkorden, slagordning, från mlty. orden, ds. som i fsv., även 'riddarorden', o. i betyd. 'riddartecken' från ty. orden, av fhty. ordena, ordning, från lat. ordo (genit. ordinis), ordning, stånd (varav också fra. ordre; se order). — Från grundbetyd. 'ordning' utgår den av 'ordning el. regel för vissa religiösa sammanslutningar, ordensregel'; sedan om själva sammanslutningen el. föreningen, vilken betyd. utsträcktes även till andliga riddarordnar; därefter också om världsliga föreningar, särsk. världsliga riddarordnar; härav betyd. 'riddartecken, ordenstecken'. — I ä. nsv. även neutr. — Plur. hade i ä. nsv. i regel formen orden; om sällskapsordnar ännu t. ex. 1791. Omkr. 1800 dock ordnar om ordenssällskaper; men om ordenstecken kvarlever den gamla formen ännu i uttr. 'riddare och kommendör av K. M:ts orden' (Serafimerorden); jfr Almqvist 1839: 'alla orden'. Dock uppträder om riddarordnar andra pluralformer mera enstaka redan på 1700-t., t. ex. ordner hos Höpken 1747 o. Kongl. Orderne 1764. Tersmeden 1748 har i samma betyd. plur. ordens. — Jfr ordentlig, ordna osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.