Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

orne

Vad betyder orne?

Ett manligt svin, särskilt en könsmogen hane som används för avel; ibland använt om en vuxen hanne av vildsvin.

Synonymer till orne

Motsatsord till orne

Exempelmeningar

  • Bonden har en orne som går och vallar i hagen bredvid stian.
  • Ornen var så stor att den knappt fick plats i trånga stallet.
  • Veterinären kom för att kontrollera att oset var frisk innan parningen.

Varifrån kommer orne?

orne, fargalt = fsv., da., sv. o. da. dial. även urne, av urnord. *urRn- av germ. *(w)urznan-, egentl. 'hanndjur, betäckare, avlare', besl. med grek. ársēn, árrēn, man, érsēn, manlig, fp ers. aršan-, man, sanskr. r̥ṣabhá-, tjur, ytterst: befuktare, sädesutgjutare, jfr sanskr. árṣati, rinner, el., med samma betyd.-utveckling, besl. med lat. verrēs, galt, sanskr. vr̥ṣa-, tjur, vr̥ṣan-, man, hanne, hingst, vr̥ṣabhá-, tjur, vr̥ṣṇí-, vädur, vr̥ṣaṇa-, testikel, lett. versis, oxe, jfr sanskr. várṣati, regnar, grek. érsē, dagg; alltså till någon av parallellrötterna ers el. vers, fukta, väta (jfr under urin); liksom oxe, egentl.: tjur, till sanskr. ukṣáti, väter. Jfr det urspr. likbetyd. ur (oxe) ävensom orre (av *urzan- : orne = hjässa : hjärna). Se förf. Etymol. Bemerk. s. VIII. En parallell betyd.-utveckling möjl. i litau. szẽrnas, vildgalt (Berneker IF 8: 284); jfr även under göt. — Ett helt annat ord, som stundom felaktigt sammanförts med orne, är likbetyd. sv. dial. rån(n)e, fsv., isl. runi, jfr sv. dial. runnväre, -bock, da. dial. runne, löpa i brunst, sv. dial. ränna, vara brunstig, besl. med rinna o. ränna.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.