påve

Synonymer till påve

Ordlistorna anger inga synonymer för påve.

Varifrån kommer påve?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

påve, fsv. pove, pāve = isl. páfi, från mlty. pâwes el. fsax. pâvos (med -s uppfattat som den lat. nominativändelsen, se Leffler NTfF NR 5: 80) = fhty., mhty. bâbes (med b som i biskop), pâbis, med tillagt -t (som i ty. palast): pâb(e)st (ty. papst); från ffra. papes, biform till papa (jfr grek. pápas), av lat. pāpa, fader (egentl. elt barnord, se pappa), sedan slutet av 400-t. vanlig hederstitel för biskopen i Rom (fullt genomförd på 1000-t.). Ags. pápa (eng. pope) omedelbart från lat. pāpa. — Ej direkt besläktat är fsv., isl. papi, klerk, andlig, från mlty. pape = ty. pfaffe, snarast med Kluge, liksom ry. pop, från grek. papãs, lägre präst, urspr. likaledes ett barnord för 'fader'. Härav: fsv. pæplinger, sv. dial. päpling, djäkne, skolgosse, egentl.: liten präst (de lärda skolornas lärjungar blevo i regel präster) = ä. da. pebling. — Tvista (osv.) om påvens skägg, motsv. i da.; i ty. :um des kaisers bart streiten; med olika tolkat ursprung (Karl den store, de romerska kejsarna osv.). I andra språk i stället: åsnans skugga (lat.), getens ull (ital., eng.); alltså i allm. om något som saknar praktisk betydelse.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.