Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

ränker

Synonymer till ränker

Ordlistorna anger inga synonymer för ränker.

Varifrån kommer ränker?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

ränker, 1613; renkior A. Oxenstierna 1642; rän(c)kor Dalins Arg. osv. långt in på 1800-t. (t. ex. Sehlstedt); i ä. sv. även sing. renk, rank = da. rænke, från ty. ränke, plur. till mhty. ranc m., slingrande rörelse, snabb vändning (kvar i ty. einem den rang ablaufen för äldre rank, dvs. förekomma någon genom att löpa rakt fram o. undvika krökarna) = ags. wrenc, list, ränker (eng. wrench, vrickning), av germ. *wranki-, jfr ags. wrencan, slingra sig, av en ie. rot u̯reng, biform till u̯renk i vrång (jfr även under vrå). En annan växelrot, ie. *kreng, föreligger i isl. hrekkr, list (av *hrankia-); jfr även ring. — Om de svenska formerna se Lindblad A. Sahlstedt s. 199.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.