Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 923, nivå A1.

råka

Vad betyder råka?

att av en tillfällighet hamna i eller träffa på något, utan att ha planerat det; (substantiv) en tillfällighet eller ett oväntat sammanträffande, ofta i uttrycket av en händelse

Synonymer till råka

  • slumpa sig

Motsatsord till råka

Exempelmeningar

  • Jag råkade möta min gamla lärare på stan igår.
  • Hon råkade spilla kaffe på bordet när hon reste sig.
  • Det var en ren råka att vi kom samtidigt till bussen.

Varifrån kommer råka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

2. råka, vb., fsv. rāka = senisl. ráka, no. raaka, da. rage (ud for noget), från mlty. rāken, träffa, nå, råka att, av raken, egentl.: sträcka (sig) ut till o. d., besl. med räcka o. rak.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.